Fetto!
Precis så känner jag mig just nu. Visst, tjock är jag inte, men det är min värsta mardröm att bli det. Jag har aldrig vägt så mycket som jag gör nu (är 1.63 m, väger 52 kg, kanske till och med nåt kilo mer). Alla man pratar med säger att "men du är ju inte tjock, tvärtom"! Men det är inte deras bild av mig som jag är intresserad av, det är min bild av mig! Jag känner mig verkligen sjukt skabbig! Vi snackar om tjejer som vägde 36,5 kg när hon tog studenten. Ok, det var ju på tok för lite, och rent av fult.
Men när jag ser på mig själv så känner jag inte igen mig, detta är inte jag! Jag har aldrig haft en ballongmage, jag har aldrig haft "kärlekshandtag".
Det värsta av allt är att jag inte har någon som helst motivation till att ta tag i det heller. Nu tänker väl många att "vill man så kan man". Och jo, jag tror också att det är så lätt, egentligen. Till saker hör att jag har bipolär sjukdom, vilket gör att vanliga, enkla saker (bara som att t.ex. gå ut med soporna) blir som att springa ett marathon. Därför är det väldigt svårt att komma igång, men jag vill! Jag vill så sjukt gärna komma tillbaka till mitt gamla vanliga jag...
